Upptäckten – Tankar om beskedet

Men hallåååååå ! Vi har faktiskt gått igenom bröstcancer resan en gång innan och det var för 14 år sedan! Vi kan de här, vi vet hur det är att bli fullpumpad med cellgifter och dess hemska biverkningar. Vi vet ju hur det känns för familjen att leva med detta, det är inte rättvist!

Ja … det var min första spontana tanke och reaktion hemma i köket när Karin berättade att sjukhuset hade ringt och meddelat att det fanns cancer celler ifrån bröst biopsin.

Jag hade haft på känn att det var allvarligt även denna gång någon vecka tidigare. Men allt började några veckor innan med att Karin berättade att båda hennes bröst kändes svullna och ömma men eftersom vi båda har kommit upp i den gyllene medelåldern så började inte varnings lampan att blinka vid detta tillfälle. Vi trodde båda att det berodde på övergångs åldern och hormon skiftningar. Svullnaden lade sig i det ena bröstet men inte i det andra och det är samma bröst som cancer satt i för 14 år sedan. Jag själv åkte iväg på en tjänste resa på 10 dagar och det var väl under denna tid som oron började bubbla upp. Karin hämtade mig på Arlanda sent en kväll när jag kom hem. Berättade då att hon hade väldigt ont samt varit på akuten samma dag för sitt ömmande bröst. Det var där i bilen på vägen hem som jag riktigt förstod och kände att nu är det dags igen, men man slits ju alltid mellan hopp och förtvivlan. Men som sagt beskedet och bekräftelsen kom och livet ändrades i samma sekund.

Man har ju inte riktigt planerat in bröstcancer i ens liv. Vi har två stycken underbara tonåringar hemma på 19 respektive 17 år som nu börjar bygga upp deras egna liv, så jag och Karin har ju andra planer. Att äntligen få göra alla de saker som vi har sett fram emot. Minska arbetsmängden, långa weekend resor, dykresor till de vattnen vi inte dykt innan, sälja huset och flytta till lägenhet i stan med allt de roliga som det innebär etc. Men nu skjuter vi upp de och det blir hårdkörning och en tuff resa under det närmaste året istället.

Det bästa är att vi upptäckte cancern tidigt eftersom det visat sig vara en typ av bröstcancer som är väldigt aggressiv. Vi känner oss också trygga med att tyvärr ha erfarenheten utav cancer behandling och vet vad som väntar oss. Det andra man slås av när man ställs inför dessa hemska nyheter är att alla andra problem marginaliseras i samma stund och man får sig en riktig hård spark där bak.

En kommentar till Upptäckten – Tankar om beskedet

  1. Tasha skriver:

    Per dear,
    I don’t know why I haven’t seen/read these writings of yours before. But I read it now.
    I remember back then when the news came I was following your FB statuses and I remember sending you a message asking if this is really true that cancer has come back. You replied with confirmations that got one’s blood freeze in veins.
    What stroke me most, was the cold-headed tone of your message telling me to feel free to talk to Karin about this. It showed both your care and determination to get this fight over with once again. And it was a message of your selflessness and love. As if you were telling me that you and your thoughts and feelings about this are not important to share with others, it is Karin that is to get the attention. While this is absolutely understandable, it may also be self-destructing for you. That’s what I thought back then. But at the same time, I knew that as much love and care you have for Karin, she has for you and I knew that you would be each other’s support and help in these tough times.
    Your bond is unique and admirable. Your strength and determination too.
    Loads of love ❤ ❤ ❤

Lämna en kommentar