”Komma igenom” – Tankar om pyspunka

Jag såg det oundvikliga som skulle hända – på väg ut ifrån ICA butiken med en matkasse i vardera hand, mannen som halvsprang mot ingången med sin felparkerade bil utanför och som trängde sig förbi andra kunder på väg in. Hans axel stötte emot min, inte hårt mer en lätt touch, han mumlade nåt ursäktande när han fortsatte in i butiken. Plötsligt kom den! Den ogenerade ilskan som ett mindre vulkan utbrott i magtrakten, pulsen steg markant, knogarna vitnade, käkarna bets ihop. Hjärnan gick igång på högvarv med att komma på det bästa sättet att springa in i affären, knäa killen i skrevet, stoppa ner honom i en kundvagn, ta sats förbi kassorna och hämta fart utmed bröddisken och slutligen krascha ekipaget in i mjölkkylen precis vid den ekologiska mjölken så han skulle få hela Yoghurt hyllan över sig.

Nej ….. jag har inte kommit igenom acceptans processen !

”Förnekelsen” blev snabbt avklarad med logiskt tänkande och ”ledsamheten” under ett par djupa samtal med Karin samt ensam i bilen med ett par mörka Ray-Ban på sig.

Ilskan däremot, sitter som ett tuggummi under ena foten, vill inget hellre än att bli av med det men det lossnar inte. Kalla det bitterhet, smärta eller orättvisa men jag kan inte och vill inte acceptera att Karin har blivit drabbad en tredje gång. Karin med hennes underbara personlighet och stora omtanke om medmänniskor, varför skall hon lida? Vi som lever våra liv och inte omvärldens. Våra stora planer att verkligen leva livet fullt ut med inga måsten och bara omge oss med människor som vi gillar. Vi som precis hade kämpat oss tillbaka upp på stranden, när nästa våg sköljde oss ut på djupt vatten igen, med ingen bottenkänning och med näsorna knappt ovan vattenytan skall vi nu fortsätta trampa vatten under en obestämbar framtid. Inte så konstigt att tuggummit sitter fast.
Killen på ICA hamnade inte i mjölkkylen men ibland önskar man att ”Ekorrarna” i sina hjul som varken har tid eller visar nån form utav empati för sin omvärld fick en inblick i vilka liv dom lever.

Konsekvensen att inte nått igenom eller accepterat faktum blir en ilska som måste få en riktning och när man inte ser ens fiende eller kan göra något aktivt att förinta dess existens blir livet väldigt frustrerat att stå vid sidan om. Man stoppar ner ilskan och orättvisan djupt ner i magen och den kan komma fram när man minst anar det, tex på väg ut ifrån ICA.

Ballongen i magen känns väldigt stor ibland och man måste få till en sk ”Pyspunka” dvs att få ut sin ilska genom samtal, innebandy eller ett hårt löppass runt Kungsholmen.

Funderat mycket på detta och det kan ju också vara så att rädslan och ovetskapen om framtiden föder en okontrollerbar irritation och ilska.

Jag är så himla rädd !

Annonser

8 kommentarer till ”Komma igenom” – Tankar om pyspunka

  1. natasakubikova skriver:

    Kära Per,
    jag vet att ilskan är där och den klättrar på dig okontrollerad. Orättvissan är hjälplöst att strida emot, men på samma sätt hjälper det inte att bara tysta ner den. Det är att skricka ut den så högt man orkar. Blir inte rädd alls! Karin och du klarar det igen. Ni har klarat allt annat förut, det kommer att bli så bra att vi snart kommer att dyka tillsammans i Röda Havet eller på Bali. Ovetskapen om framtiden är ju hemskt, men detta ska man inte fokusera på. Jag vet att vilket hjälp som helst på denna nivå är väldigt lite, men jag är också så pass säker att ni två tillsammans klarar allt som finns i världen. Kom igen nu! 🙂
    Kramar och pussar

  2. Else skriver:

    Dina ord är som ett knytnävsslag rakt in i magen. Precis så är det! All denna rädsla och frustration måste få utlopp och den irrationella ilskan blir ventilen. Tyvärr går ilskan ofta ut över en oskyldig närstående, för man kan ju inte gärna attackera snubben på ICA hur irriterad man än är.

    Jag tror inte det spelar någon roll om vi är sjuka själva eller ”åskådare” vid sidan om. Vi bär alla på samma maktlöshet, frustration och rädsla. Samtidigt som vi rusar på i ekorrhjulet och försöker låtsas som om allt är som vanligt. Vi iklär oss rollen som starka och tappra individer som ska hjälpa och stötta alla andra. För ve den som bryter ihop och visar sin sårbarhet… Men till slut kraschar det och man ser rädslan i vitögat.

    Sjukvården riktar in sig på den sjuka och erbjuder kurator och samtalsterapi, men till de anhöriga finns inte mycket. Man måste själv stå på sig och kräva hjälpen – gör det! Var inte rädd för att visa dig ”svag”, alla behöver vi någon utomstående att ventilera oro och tankar med. Någon där man kan släppa på alla hämningar och bara låta det svämma över. För att orka finnas där fullt ut för Karin behöver du först och främst ta hand om dig själv.

    Massor med Skånska Styrkekramar till er båda!
    Else

    • passarsson skriver:

      Tack Elsie och det märks tydligt att vi pratar samma språk 😉 glad också att kunna skriva så att människor som läser stannar upp för en sekund och att det kanske ger dom en funderare på att livet skall tas bättre hand om ….. Men visst ramlar troligen många anhöria mellan stolarna som ger negativa komplikationer på patienten, så om landstingen tittat på ”return of investerad krona” på sk anhörig vård så är jag övertygad att man ser att det inte är så dumt 😉
      Puss o kram .. Skumbanan Elsie så hoppas jag att vi träffas till våren 😊

  3. Berit assarsson skriver:

    Käre Per, du skriver så kloka ord, varför skulle vår älskade lilla flicka drabbas igen, det är så orättvist och man kan bara stå vid sidan fastän man skulle vilja göra allt. Du är ett stort stöd för henne och barnen också. Jag hoppas att hon får behandling på torsdag eftersom det visar sig göra nytta. Vi önskar att vi får fin jul ihop allesammans. Vi älskar er alla fyra.
    Mängder av kramar ❤️❤️❤️

  4. Annette skriver:

    Tack Per för att du delar dina tankar och sätter ord på det du upplever. Den här sjukdomen drabbar anhöriga också i högsta grad.
    Det du skrev blev för mig väldigt starkt och ärligt. Känner så igen din rädsla du beskriver och hur den påverkar dig.
    Är så glad att Karin har dig vid sin sida och jag vet vad det betyder att vara omgiven av kärlek i tuffa tider. Det betyder allt. God Jul på er!

  5. passarsson skriver:

    Stor God Jul Kram tillbaka Annette, Tack 🙂

  6. passarsson skriver:

    Tack Berit ☺️ Nu syns vi snart så då vet jag att din oro i magen i minskar 😘

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s