Ut ur ”bubblan” – Tankar om att berätta

Beskedet om att vi hade drabbats utav cancer var här och vi var bara två personer som visste om det förutom sjukhuspersonalen förstås. Vi hade pratat igenom den nya situationen och insett den orättvisa sanningen men också beslutat oss att vinna kampen ännu en gång. Jag kände mig väldigt sårbar och det kändes som om vi satt inuti en ”bubbla” medan resten utav världen snurrade lyckligt ovetande vidare om vad som drabbat Karin.

Ut ur ”bubblan” ! listan blir lång på vad vi listade ner som vi skulle ändra på eller ta tag i meddetsamma och det som stod överst på listan var att informera omgivningen. Låter kanske enkelt men cancer är fortfarande ett sådant dramatiskt ord i vårt medvetande (testa själv vilket som känns behagligast att uttala ”bröstcancer” eller ”smultronglass” ?). Det absurda i att informera är att man får dåligt samvete för att man kommer med bekymmer och dåliga nyheter men sådana tankar får man skaka av sig och bara tänka på Karin’s bästa.

Vad och hur mycket säger vi? när i tiden och var börjar vi ? Barnen först och sedan närmaste familjen givetvis!
Då tittade vi på varandra och tänkte samma sak ”Timingen kunde ju ha varit bättre !” Sonen hade precis startat sin tunga tenta period, med 12 stora avslutnings tentor på 9 dagar i sista året på gymnasiet och dottern var bortrest och skulle inte komma hem förrän två dagar senare. Vi diskuterade länge men till slut kom vi fram till att berätta så snabbt som möjligt när vi alla var samlade igen. Många frågor ställdes ifrån barnen och vi hade inte alla svaren men vi hade tagit rätt beslut. Vår stora oro över barnens reaktion var inte berättigad, de blev ju väldigt ledsna men i slutet på kvällen så kändes det väldigt bra att vi var fyra stycken som delade bördan och var fast beslutna att vinna kampen. Vi eller jag har en tendens att se på våra barn som just barn men nu blev jag hastigt medveten om att de är unga vuxna som var mer än kapabla att hantera den totala sanningen men också acceptera att vi inte hade alla svaren om hur framtiden skulle se ut.

Punkt ett var avprickad och det kändes bra, nu var det föräldrar och syskons tur. Eftersom inte föräldrarna är purunga och inte bor i samma stad så beslutade vi att åka ner till dom en eller två helger senare. Det kändes extra tungt att ytterligare belasta äldre personer med stor oro speciellt då vi är geografiskt åtskilda, men sanning och vetskap är de bästa hjälpmedlen att minska oron. Täta telefon kontakter och bloggen är våra redskap att hålla närmaste familjen uppdaterade och på så sätt lätta på deras oro vilket hjälper framförallt Karin att kunna fokusera på sig själv och hennes välbefinnande.

Att vara make i situationen när nyheten berättas känns väldigt mycket som när vi berättade att vi väntade barn och att Karin var gravid. Jag känner själv ett stort medansvar och stor del i nyheten men givetvis så riktas all uppmärksamhet och frågorna till själva huvudpersonen och man känner ibland att man vill också få lite stöd eller komma med svar på deras frågor. Men jag känner att det är viktigt att jag ibland får ta ett steg tillbaka i dessa sammanhang men givetvis också kunna bedöma när Karin behöver en hjälpande axel att stödja sig emot.

Arbetskollegor och närmaste bekantskapskretsen har blivit informerade allt eftersom när man tycker att det är ett lämpligt läge.

Ibland får man frågan, Hur e läget? Skall man då alltid veva igång? …. ”Nej det är inte alls bra! hustrun har precis fått sin 3:de dos med FEC100 mot bröstcancer och sov bara 3 timmar under natten pga sprängande huvudvärk och illamående”.
Personligen väljer jag ibland att svara ”kunde varit bättre men det funkar” när det inte finns tid eller behov att berätta om allt igen. Får dock lite dåligt samvete ibland att man inte varit helt ärlig. Det var dock enklare att undvika när jag fick frågan vid mitt senaste tandläkarbesök … lite svårt att dra bröstcancer historien liggande i stolen, med en sug och två stora bomulls tussar i munnen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s