Återhämtning

Drygt ett år har gått sen cancern dök upp igen, en period jag kände mig stark och hade precis hunnit med att springa Stockholm Halvmaraton och varit två veckor på Rehab i Mösseberg, då vi än en gång blev drabbade av denna förbaskade sjukdom.

Nu ett drygt år senare befinner jag mig än en gång i en situation där sjukdomen har gått och gömt sig och ingen aktivitet är synlig i kroppen, någonstans. Så nu gäller det att snabbt stärka kroppen för att vara redo för nästa omgång, som kommer…… om, var eller när det vet ju ingen. Just därför är forskningen så viktig, tänk om ett enkelt blodprov hade kunnat påvisa om framtidens metastaser så att åtgärd kunde sättas in innan de ens hunnit mobilisera sig, det är vad jag tror kommer att bli nästa stora genombrott. Att kunna skräddarsy en behandlingsplan för varje enskild individ är framtiden, idag behandlar man utifrån ett massperspektiv och det fungerar för en del men långt ifrån för alla. Vi vet idag att bröstcancer bara är ett samlingsnamn för en sjukdom som har x antal subgrupper, tre huvudgrupper hormonell, her2 och trippelnegativ har i sin tur en stor andel undergrupper, speciellt trippelnegativ TNBC, som man nu börjat forska kring mer och mer. Denna grupp är den lilla gruppen och utgör ca 10-20% av alla bröstcancerdiagnoser (breastcancer.org) en grupp som jag tillhör. I dagsläget kan denna undergrupp bara behandlas med cytostatika och/eller strålbehandling, men forskningen går framåt så håller man sig bara på rätt sida av staketet så är sjukdomen för mig bara kronisk och inte ”dödlig”.

Per och jag var på TV galan ”tillsammans mot cancer” på Cirkus i tisdags, ett helt fantastiskt arrangemang för insamling till cancerfonden, som distribuerar pengar till cancerforskningen. För mig och många andra handlar det om livsnödvändig forskning, så jag är oerhört tacksam att så många är villiga att tänka rosa under oktober månad.

Det är tvära kast just nu, igår var vi och tog farväl av en kär vän som jag lärt känna under den här ”resan”, och idag har jag varit på ytterligare en begravning för en annan vän som nyligen gick bort i denna förbannade sjukdom. Döden som är så närvarande i dessa stunder gör att livet blir så viktigt, att leva det fullt ut när tid finns, döden kommer oavsett det är det enda vi vet. Vår vän som vi tog farväl av igår, hon levde verkligen livet fullt ut och vägrade vara sjuk, ända in i det sista. Likaså gjorde Anna som vi tog farväl av idag.

Så lev så fullt ut du kan, det tänker jag göra de kommande månaderna och tacksamt ta emot den tid som finns här och nu, för varken jag eller någon annan har någon aning om vad som väntar runt nästa hörn.

Men så här inför all helgona tänder vi ljus för alla nära och kära vars liv tagit slut och lovar varandra att leva och njuta av vår stund på jorden!

  

Annonser
Det här inlägget postades i Oktober och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Återhämtning

  1. Maria skriver:

    Hej Karin,
    Du skriver så vackert så jag blir alldeles rörd!
    Önskar dig en fin Halloween och en stärkande återhämtning!
    Kram från Maria ❤️❤️❤️

  2. Else skriver:

    Aldrig har man väl varit så medveten om livets bräcklighet som efter cancerbeskedet. Idag frågade jag till och med min 21-årige son om hur han vill ha det om han dör… för jag vet att allt kan hända, idag, i morgon eller nästa vecka, månad, år. Jag försöker leva här och nu, några omfattande framtidsplaner finns inte längre, för trots att jag är friskförklarad finns oron alltid där i bakhuvudet. Inget varar för evigt. Du gör helt rätt Karin som lever här och nu! Njut fullt ut, ta vara på dagen. Hoppas vi ses snart igen!
    Varma höstkramar från ett vårligt Malmö

  3. Annika skriver:

    Hej!
    Fint att läsa att du är fri från dåliga celler i kroppen! Jag hoppas nu att du återfår styrkan och konditionen igen.
    Nu ligger hösten och vintern framför oss. Det är faktiskt lite lugnande med det tycker jag.
    Kram Annika / Uppsala

  4. Sylvia Orädd skriver:

    Så vackert skrivet!💚 själv hoppas jag nu få återhämta mig en månad, efter återhämtningen som bara kantats av det ena efter det andra… Dock är tacksamheten enorm för att metastaser uteslutits!! Jag har dock viss samsjuklighet pga reumatiskt skit… Men oxå känt jag inte vill kalla det sjukdom… Snarare tillstånd el nåt, då just sjuk är bara en negativ signal till en själv känner jag. Livet kan levas gott om än under andra förutsättningar och med fungerande mediciner. Som du skriver, att just LEVA! Tack för dina ord och jag önskar dig verkligen allt gott och en fin december💕🍀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s